OpenID is a great technology that has the potential to simplify most authentication routines on the internet to an incredible degree. One of the processes that benefit from OpenID is the registration process. Instead of the good old giant form of preferences and additional information you could get along with just one peice of information; your OpenID provider. There are sites that already use this great method of registration, such as Stacked Overflow et. al., but the rest of the internet has been very slow to adopt this (by now fairly old) technology.

OpenID improves security by eliminating the need to remember a ton of different passwords — remembering one really difficult password is far better (and easier) than not remembering 15 different ones and having to either write them down or make them really simple. More sites need to embrace this excellent system; it’ll make the internet a more secure place.

Modern historia i grundskolan är inte direkt någon höjdare. Det börjar med lite tjat om första världskriget, hur Europa kastades in i ett enormt krig och hur detta bidrog till det missnöje som ledde NSDP till makten i Tyskland. Denna biten står för kanske 10-15 % av hela den moderna delen av historian. Resten ägnas nästan uteslutande om andra världskriget, men ett innerligt tjat om hur tyskarna var onda och dödade judar m.fl. — misuppfatta mig inte nu; jag tycker också att det var fel, men vi måste sluta obsessa om det.

Det finns så mycket mer i modern historia som förtjänar minst 50% av det utrymme vi har för modern historia — hela kalla kriget, USAs imperialistiska beteende, Soviet och USAs tendens att lägga sig i andra länders affärer, revolutioner i nästan alla u-länder, Gulag, kommunistkina med Maos reformer; det finns så mycket annat som vi också måste ta lärdom av. Vi måste sluta ältra det här kriget, och sluta utnyttja tyskarnas dåliga samvete för detsamma.

Det finns två typer av människor som irriterar mig lite mer än alla andra (och förlåt för att jag nu drar er alla över en kam); ateister och vegetarianer. Vad har dessa två grupper gemensamt? Jo, de är oerhört benägna att tvinga på andra sina åsikter. Det går inte en hel vecka utan att det är nån insändare i Metro som klagar på hur dåligt djur mår och hur dålig köttproduktion är för miljön eller klagar på att det finns horoskop (som om du måste läsa dom) och prompt försöker övertala alla att det är mycket bättre att låta bli att äta kött (eller att religion är fel på alla plan; vilket kanske till viss del är rätt — men det är stoff för ett annat inlägg).

Så, alla ni som tar åt er; sluta tvinga på era åsikter på andra. Låt bli att äta kött, låt bli att vara religiös — men låt oss andra slippa gnället.

Igår läste jag en kolumn i Metro som handlade om skåningarnas benägenhet att rösta “brunt” (dvs. på SD). Författaren frågade sig varför det är på detta sätt. Förklaringen tror jag är tämligen enkel; det är en kompensation för ett mindervärdeskomplex hela Skåne har. Ända sedan 1658 har Skåne varit svenskt, men resten av Sverige (och detta har uttalat sig mer på senare tid) har inte riktigt ansett att Skåne är helt svenskt, även om det är en hätkärleksrelation lik den västkusten och östkusten har. Detta gör att skåningarna måste överkompensera och visa att de verkligen är svenska genom att rösta på det “mest svenska” partiet. Detta, i kombination med “låg” utbildning i stora delar av Skåne samt influenser från det otroligt främlingsfientliga Danmark leder till att Skåne har så mycket fler SD-anhängare än resten av Sverige. Tyvärr.

Jag bör även påpeka att jag tog lite illa upp av det avslutande stycket i kolumnen, som uppmanade skåningarna till att “anpassa sig eller sticka”. Alla skåningar är inte främlingsfientliga. Det handlar fortfarande om en minoritet. (Att det sedan är svenskarnas eget fel att Skåne tillhör Sverige är en annan sak; sluta klaga, för helvete)

Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet lär väl knappast ha undgått någon vid det här laget, och liksom många andra tycker jag att det han säger är för jävligt. Det baseras på felaktiga ”fakta”, grundar sig i Sverigedemokraternas främlingsfientlighet och är ett solklart fall av hets mot folkgrupp. Det som förvånar mig är att Aftonbladet faktisk har mage nog att publicera artikeln. I och med att de gjort detta har de i princip fört över det lagliga ansvaret till den ansvarige utgivaren och därmed kommer Jimmie Åkesson lätt undan lagens ”långa” arm. Att SD fortfarande ens får andrum i någon form av publik media är för mig ett mysterium; det är uppenbart att det är ett parti vars enda fråga går ut på att kasta ut alla som inte är av svenskt ursprung och svensk kultur. Ren och skär främlingsfientlighet. {continue reading}

Sverige är, jämfört med många andra länder, ett land med relativt få sociala orättvisor. Vi har under en lång tid haft en socialistisk regering som genomfört många reformer och långsamt skapat ett samhälle som är relativt rättvist (även om det under de senaste tre åren underminerats en del). Ändå har vi organisationer (på den “vänstra” sidan, främst) som uppviglar till våld runt om i Sverige. Exempel på detta är bråken i Rosengård och troligtvis den våg av bränder som gick genom Göteborg och även till viss del Uppsala nyligen, men det är mest spekulationer från min sida.

Många revolutionistiska kommunistregimer har visat sig vara oerhört misslyckade i det avseendet att dessa endast har lett till ett maktskifte och inte någon ökad frihet eller jämlikhet för individen. Sojvet, Kuba och Nordkorea är typexempel på detta. I dessa länder, speciellt Sovjet, ledde revolutionen endast till ett maktskifte “sponsrat” av arbetarna och bönderna som stödde den. Ett hållbart, rättvist samhälle kommer aldrig att kunna uppnås med hjälp av en revolution – en sådan gagnar bara de som är starkare från början.

Frågan är då varför folk springer omkring och bränner bilar, slåss mot polisen och liknande – och dessutom hävdar att det är för att på något sätt förbättra samhället. Det är fullständigt absurdt att hävda att det skulle gagna samhället att kasta sten på skyltfönster och sådant.

Jag har inget emot att folk visar sitt missnöje, men om man har en åsikt i ett land som Sverige, där man inte riskerar några repressalier, bör man följa några grundregler.

• Tycker man illa om något bör man protestera, för att uppmärksamma problemet. Att presentera konstruktiva genomtänkta lösningar är ännu ett steg.

• Protesterar man så gör man det utan att dölja sin identitet, och utan att slå sönder saker. Det finns ett samband mellan maskerade protestanter och urspårade demonstrationer, om ingen har märkt det redan.

Förstörelse och anarkistiska tendenser gagnar ingen, det är meningslöst och destruktivt beteende som endast syftar till att förstöra. Det spelar ingen roll om du råkar vara en arbetslös, uttråkad ungdom, att ta ut dina aggressioner gentemot staten genom att förstöra saker är inte rätt väg att gå och kommer inte lösa några av dina problem. Så sluta tända eld på bilar, för helvete.

Satt och läste Sydsvenskan i morse och blev allvarligt talat upprörd när jag såg Christine Axelssons debattartikel om den nya lag (SOU 2009:39) som kommit upp som förslag. Denna lag skulle göra det olagligt för kommuner att bedriva kollektivtrafik på sträckor kommersiella bolag är intresserade av.

Det skulle innebära en fullständig underminering av den kommunala kollektivtrafiken, som inte motiveras av kommersiella intressen utan av viljan att binda ihop hela den region de bedriver trafik i. Om man på det här sättet tar bort deras vinstgivande linjer kommer det inte längre vara ekonomiskt försvarbart att bedriva de mindre linjer som kanske inte går ekonomiskt bra men som är mycket viktiga för att knyta ihop mindre, avlägsna städer med andra delar av regionen.

Det som detta förslaget gör är i princip samma sak som frisläppandet av de stora tåglinjerna — det har syftet att underminera den statsägda kollektivtrafiken (som är mycket fördelaktig) för att sedan kunna avskaffa den när den inte längre är ekonomiskt försvarbar. Vi kommer få ett kollektivtrafiksystem som det i England — onödigt dyrt, försenat, begränsat och rörigt.

Sluta peta på vår välfungerande kollektivtrafik, Reinfeldt.

Sveriges största mediefenomen, vars blogg besöks av ungefär 50 000 besökare i veckan (detta är dock ganska omtvistat) fick mycket stor uppmärksamhet under 2008. Detta är något jag finner mycket irriterande. Det kan låta bittert, men när en bloggare som nästan uteslutet bloggar om relativt ytliga och irrelevanta fenomen blir rikskändis och blir indragen i stora tv-program så som Let’s dance, då måste man börja fundera på vart samhället är på väg. Är det verkligen så relevant att läsa om vad en välbärgad moderat bosatt i Stockholms innerstad köpte för kläder förra veckan? Är det inte lite, kanske bara en aning, viktigare att sätta sig in i vad som händer i omvärlden, och vad som händer på hemmaplan, eller?

Tydligen inte. Nu har även svenska folket börjat dala ordentligt ner mot den avgrund som även andra sitter i. Okunskap. Bristande intresse för politik. Det slutar aldrig positivt.